”Man ska aldrig pusta ut innan man är hemma” som min morfar brukar säga. Min familj har nu tagit in ännu en utbytesstudent som är 15 år och kommer från Australien – kul! (not) Hon verkar dessutom bete sig yngre än sin ålder enligt det jag uppfattade från hennes Facebook. Syrran i familjen är i samma ålder, vilket betyder att de troligen kommer att komma mer överens. Sen att den andra studenten har engelska som modersmål är ju ingen nackdel för henne heller. Bhaaaaaaa! Ja, nu är jag irriterad. Min organisation vill att jag skriver på överenskommelsen att jag godkänner detta, men vad händer om jag inte göra det? För jag kommer inte göra det. Antingen innebär det last-in-first-out eller att jag får vänta på en ny familj, och i nuläget känns det inte som att det spelar någon roll vilket.
Familjen verkar bra, men samtidigt extremt konstigt eftersom de har såpass många barn i familjen med totalt fyra olika efternamn, och inte nog med det så jobbar mamman som dagmamma för sex stycken barn på dagarna. Sen ska jag och den andra tjejen bo hos dem – hur ska de hinna med oss två samtidigt? Jag vet inte hur det är med Australian-girl, men jag vill bli en del av familjen och uppleva allt de har att visa!
Något som jag ofta säger är att ”det löser sig alltid i slutändan”, men ibland måste man kämpa sig fram dit. Imorn ska jag ringa och gnälla lite och få se vart det leder. Önska mig lycka till!