Det är nu två dagar kvar tills jag sätter mig på planet mot New York, men det känns fortfarande inte verkligt. Väskorna står packade vid sängen, skrivbordet rensat, och jag fattar fortfarande inte att jag ska iväg om mindre än 48 timmar. Det går inte. Jag känner hur det bara kliar i fingrarna för ta väskan och dra nu på sekunden, men det känns så overkligt. Det kommer nog ta några veckor innan det slår mig rakt i ansiktet som en fet smäll, att jag inte får träffa alla fantastiska människor som annars är min vardag här hemma. Det känns skumt, men just nu är jag på topp. Packad och klar, redo för att dra.

Presenterna till familjen är också färdiga! Lite smått och gott som passar familjens alla medlemmar. Bakning till min host-mother, Snöarmband till familjens damer, osthyvel (jag kommer förstöra deras ost om det bara används en vanligt kniv),  en väldigt informativ bok om Sverige allt från knäckebröd till populär musik. Massa godis också såklart! Ska nog även skaffa lite djungelvrål, inte för att jag gillar det, och de kommer definitivt inte gilla det. Skoj!