Så förra veckan åkte Rylee och jag med FFA till Michigan State University för att delta i FFA State Convention! Vi var runt 20 pers som åkte med Mr Smith i vår FFA buss som är en ombyggt skolbuss, direkt efter skolan på tisdagen, med stora väskor allihopa. Det tog ungefär 2-3 timmar att ta sig till MSU, men stannade för middag på vägen. Vi hade en galen men rolig middag! När vi kom fram till hotellet (10 minuter från MSU) fick vi våra rum – Rylee, , Katie, Katelyn och jag i ett rum. Vi släpade våra väskor upp till rummet, packade upp all mat vi hade med oss, fyllde kylskåpet + ett annat skåp, drog på oss badkläder och sprang ner till poolen för ett bad. Vi var nog allihopa nere i poolen för typ en timme, innan vi behövde göra oss iordning för morgondagen. När vi kom upp till vårt rum, tyckte vi att det var fel-möblerat för att använda rumsytan på bästa sätt, så vi möblerade om det så det blev mer space. Blev mycket mer rimligt efter att vi möblerade om. Vi hade iallafall mat så det räckte! Vi hade kakor i mängder, pizza rolls, glass, granola bars, stora kokos flingor, powerade, Kit-Kat med mera. Rylee och jag hade tillsammans en väska kläder och en väska mat 😛 Vi var redo till 100%!

Under natten vaknade jag av att Rylee nästan puttade ut mig från sängen och mumlade något jag inte kunde tyda, så jag lärde mig något nytt om Rylee – hon tar mycket plats när hon sover och pratar även i sömnen. Interesting! Iallafall, vi steg upp vid 6 för att göra oss iordning. Badrummet var till för hår och spegeln ute i hallen var för smink, och sen behövde vi klä oss redo för FFA i den nationella FFA klädseln som är värdigt strikt. Svarta skor (gärna högklackat), svarta nylons, svart pennkjol, vit skjorta, FFA scarf och FFA jacka. Det är vad som gäller för tjejer, lite annorlunda för killar, men inte mycket. När vi alla var klara för att dra, drog vi ner till frukosten som var en härlig hotellfrukost. Det var yoghurt, flingor, havregrynsgröt, frukt, juice, våfflor, bagles, och muffins. Det fanns mycket att välja mellan och riktigt gott var det!

Så för att förklara vad FFA State Convention är egentligen, så är det State finaler i tal eller presentationer angående agriculture. Tror det är de tolv bästa i Michigan state som går vidare hit. De enda ”finalisterna” Fremont hade var Katie och Katelyn, så det var vad vi gjorde först på morgonen onsdagen. Deras tal var nästan precis samtidigt i olika byggnader, eftersom de inte hade samma ämne. Katie hade ”public speaking” och pratade om transplantlist i Amerika. Jag kommer inte ihåg vad Katelyn hade, men hon pratade om hur mycket vi skadar världen och vad vi kan göra åt det. Superintressant! Eftersom de hade nästan samtidigt, gick vi först till Katelyns, och när hon var klar, sprang Mr Smith, Rylee, Savana och jag till Katies byggnad i högklackat och vi hann precis! Om man är sen får man inte komma in, och man får heller inte lämna rummet för att det är störande moment. De var båda superduktiga! Katelyn ehm-ade lite för mycket, men hon hade extremt bra svar till domarna efter hennes tal. Hon visste vad hon gjorde. Efter det gick vi och kollade på andra deltagare, som till exempel ”Extemporaneous public speaking”. De är då en grupp av medlemmar med president, vice president, secretary, advisor etc. De får ett ämne som de ska diskutera och komma fram till en lösning, och det måste gå snabbt, smidigt, inom reglerna för hur det ska gå till med att slå klubban i bordet, stå upp, får inte ta mer än 15 minuter etc. De får ämnet fem minuter innan de går ut för domarna, men de är inte tillåtna att prata med varandra, så det är helt nytt och det gäller att tänka snabbt vad man vill. Det var riktigt coolt! Önskar att jag kunde ha filmat lite, men man fick inte om man inte var från samma Chapter, vilket vi inte var. Det var nog den coolaste kategorin i FFA jag såg

Sen gick vi till lunch, som var en gigantisk buffé, med olika ”restauranger” som man kunde blocka smått och gott fram alla olika. Det fanns pizza, sallads buffé, fisk, gör din egen sandwich, desserter, pasta. Super! Jag hade lax med en citron salsa, m-m-mmm! Efter det hade vi glass med topping såklart Vi åt varje lunch och middag vid det här stället, som var en del av MSU. Så mycket glass blev det… Rylee tag bild av mig vid varje måltid, så varsågoda 😛 Tror vi alla gick upp några kilon efter den här resan… Ups!

 

Resten av onsdagen hade vi långa sessions med öppningsceremonier med Michigan State FFA officers. Det kunde vara lite för långt ibland, med lite för mycket dans som inte var nödvändig och samma sak hela tiden, men annars var det bra. Det var tal från olika officers, riktigt bra och tänkvärda tal som skulle ha influens på oss (bra sverige). Det var riktigt långa prisutlämningar också, där vi nästan alla somnade, till och med Mr Smith! Ibland gick det en timme utan att vi kände en enda person, och vi satt där och klappade efter varje. Liiiiite långtråkigt måste jag säga. Tur att jag hade Rylee att prata med. Vi hade ett skratt utbrott en gång, eftersom där officers tog upp pristagarna på scen puttade och drog runt dem och sprang hit och dit. Det var hur kul som helst om du vore där! Vi grät i tio minuter för att det var så kul!

En session, hade de skapat ett neonframträdande med endast ljus och ljud som var riktigt coolt, måste ha tagit evigheter att skapa det!

På torsdags eftermiddagen, hade vår huvudspeaking för 2016 sitt ”framträdande”. Hans namn är Kevin Laue, född fredag den 13 precis som jag och var superbra!! Rolig, allvarlig och visste hur man ska fånga en publik. Efter tio minuter trodde jag att han hade tio minuter kvar av sitt ”tal”, så jag började filma honom. Det slutade med att jag filmade honom i 34 minuter… Ups! Så om ni har tid och vill se en fantastisk speaker – kolla in videon nedan. De första tio minuterna var om hans barndom, hur hans mamma hade varit hans största stöd eftersom han var född utan en hand, hur hans pappa dög framför ögonen på honom i vardagsrummet, och hur hans basket coach trodde på honom och hjälpte honom att använda sin arm istället för att se det som ett handikapp. Riktigt bra iallafall, och han hade tydligen varit/är en grymt bra basketspelare. Rylee och jag gick efteråt för att träffa honom, och snacka om att jag kände mig kort… han är 6’11! Hehe… jupp.

MSU är helt galet stort! Det känns som att det är en egen liten stad med matställen, vägar, byggnader osv. Sorry mamma och pappa, nu vill jag gå till MSU också 😛 Nä, men stort var det, god mat och är mest inriktat på natur. Det var ett trevligt besök. Gick i högklackat i tre dagar utan några som helst problem till och med.

    

På fredag morgon innan vi gick till vår långa session innan hemfärd, packade vi ihop vårt bagage i bussen, sa hejdå till vårt mysiga hotel och åkte till ett zoo för att spendera tid och ha lite kul. Såg mycket påfåglar, en tiger, ett lejon, en noshörning osv. Min personliga favorit var fladdermössen, det var alltid något som rörde sig.

 

När vi kom hem vid 5, tog vi varsin dusch och på med student section tröjan för att åka till Grant för basket match. Vi samlade ihop en full bil, så det var Rylee, Isabel, Bri, Chris, Noah, Joe och jag i Rylees van. Vi förlorade matchen med ganska mycket, men student section hade stark spirit hela vägen ändå. Efter matchen drog vi till Steak n’ shake, där tydligen nästan alla fremont-barn stannade för att äta innan hemfärd. De säljer endast hamburgare och shakes – riktigt goda shakes! Urgött! Det var en lugnt tur hem, och efter vi släppt av alla dit de skulle, kom vi hem vid 12 och slocknade direkt.

I lördags gick Demitri, Kelsey och jag äntligen på bio och åt spankys! Eftersom Demitri hade spring break från college, var han hemma i Fremont. Demitri pluggar natur och är en sophmore på college en timme från Fremont, och Kelsey är hans flickvän. Vi gick och kollade på Zootopia (don’t judge, watch the trailer first!), som faktiskt var bra, men det är den sortens film där trailern är den roligaste delen i hela filmen. Efter filmen gick vi till spankys och hade buffé, nomnomnomnom! Sen skjutsade de mig till kyrkan där jag mötte hela gänget, hängde där en liten stund innan vi tog oss till bowlinghallen. Det var temat ”St. Patrick’s day”, vi vi klädde oss i grönt och bowlade loss. Den här gånger var även Josh med, vilket var trevligt! Efteråt drog vi hem till Sydney, hängde nere i hennes rum innan Sydney skjutsade hem mig.

En eftermiddag när jag kom hem efter skolan och träning, trodde jag att vi hade skaffat oss en ny hund eller nåt, men det var Maggie! Hon stank så mycket så vi behövde raka henne lite, så nu ser hon ut som en råtta haha.

I torsdags var det St Patrick’s day, vilket egentligen inte är en stor dag för amerikaner. Det är endast en ursäkt för att dricka basically. Det enda är att alla klädde sig i något grönt, och om man inte hade något grönt på sig så fick folk nypa dig. Tror sju-åtta personer nöp mig för att jag inte hade något grönt på mig 😛

I måndags började softball tryouts!! Superkul! Jag verkligen älskar det, träningarna är roliga varje dag och det är alltid ett nytt hinder som jag försöker komma över. Jag tränade med varsity så jag kunde se och lära mig så mycket som möjligt. Första dagen var det fokus på att slå, tisdagen kasta/fånga med grounders och högbollar + slå, onsdagen var det running bases med träning på slides på tid + slå, torsdagen var det aiming och hur hårt man kastar + slå, igår fick vi reda på om vi är med i teamet eller inte… Hade problem de första två dagarna att fånga bollarna så att de stannade i handsken, men det lättade under onsdagen! På onsdagen när vi gjorde slides så gjorde jag tydligen det med perfekt teknik, jag har egentligen ingen aning om hur jag gjorde det, jag bara gjorde. Superkul! När vi skulle slå lösa bollar 5 till höger och fem till vänster, och jag missade inte en enda fick en stort hurra av alla. Det är verkligen ett superteam, alla är superpositiva och extremt roliga, jag kände mig verkligen välkommen. Varje gång jag gick upp framför alla för att klara av en uppgift som coacherna utvärderade oss för, skrek alla och hejade på mig för att jag aldrig har gjort alla de här grejerna. På torsdagen hade vi aiming. Vi hade en kon med en hink uppepå som vi skulle träffa från 2/3 plan, ett poäng för konen och två för hinken. Coach Bridges hade papperna i en viss ordning för alla våra uppgifter, och jag var bland de sista. När jag gick upp var Megan den enda som hade träffat hinken två gånger, resten kanske en eller ingen alls. Coach rullade en grounder som man skulle ta emot och sen kasta mot hinken, och jag var nervös att ens kunna fånga bollen 😛 Men det gjorde jag! Och inte nog med det, jag träffade hinken och slog sönder hinken! Alla skrek ”ah come on!”, ”I give up!”, ”here take my glove, just take it and take over my position!” med leenden på läpparna. Det var lite kul haha. Nästa boll gjorde jag samma sak, och de blev ännu mer uppspelta. Sista bollen missade jag med några centimeter, men aja. I slutet av träningen pratade vi som vanligt, men sen ville coach Megan att jag skulle visa de hur man ska kasta – DE VILLE ATT JAG SKULLE VARA DERAS EXEMPEL HUR MAN SKA KASTA! Holy cow, ja det leendet jag hade på läpparna var svårt att sudda bort.

I torsdags när jag kom hem efter träningen, åt vi alla middag tillsammans och de skulle ut på en cykeltur som de gör nästan varje dag om det är vackert väder. De brukar dra innan jag kommer hem så att solen inte ska gå ner, men nu när jag var hemma så joinade jag dem! Det var då jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara… Vi har bara en vuxencykel som Jaime använder, resten av oss fick använda barncyklar. Min var så låg att jag nästan var nere på marken! Efter träning och sen ut på en cykeltur med en barncykle – holy cow vad trött jag var efter det! Jag trampade och trampade och kom ingenstans. Det var riktigt vackert ute! När vi kom tillbaka efter en timme, höjde vi min sadel så det kanske är lite lättare nästa gång 😛 Det var kul och skönt iallafall.

Igår spelade vi softball, men utan handskar, med en mjuk boll och med ett jättekort slagträ för att det skulle vara svårare och roligare. Samtidigt tog coacherna ut en och en för att prata och så man fick veta om man var klarade sig eller inte. Vi gjorde några lekar också, teambonding och dansade. Vi hade en ”bara kul” dag för att Katelyn ville sluta för att hon inte kände att hon var en del av laget längre och att hon inte njöt av sporten längre, men efter vår kul-dag är hon med i laget! Hon är en så stor del av laget, och en riktig glädjespridare, så jag är superglad att hon är kvar! Bre i laget, blev cut, och hon grät och grät. Hon är en junior och det kändes jobbigt och verkligt när hon packade sin väska och lämnade. Jag gav henne en kram innan hon gick, men jag hade haft på känn, och jag tror att alla hade det, att hon inte skulle bli intagen. När det lutade sig mot slutet av träningen ropade de ut mitt namn. När jag kom ut i korridoren satte jag mig ner tillsammans med Coach Bridges och Coach Megan. De frågade mig hur jag tyckte att det hade gått, och att de höll med mig om att det hade gått bra. De sa att jag var average av vad en softballspelare som spelat sen 7 års ålder skulle ligga på, vilket de var väldigt imponerade över. Utbytesstudenter som de hade haft tidigare har gjort enorma utvecklingar, men tydligen så hade deras finalutveckling inte ens varit i närheten av min utveckling under en vecka. Jag är tydligen väldigt coachable och ”bring the team together”, SÅ DE VILL ATT JAG SKA SPELA FÖR VARSITY!! Gaaaaaaaaaaah! Jag är så taggad, exalterad, glad, redo och alla ord som kan beskriva mig just nu. De frågade till och med om jag ville komma med till Alabama för teambonding och träning, men jag kan tyvärr inte eftersom det är under springbreak, så vi åker till Florida. Det hade varit supercoolt och underbart, men vi har planerat för Florida i månader och allt är redan betalt. Men fortfarande, jag kommer spela för Varsity softball och inte JV! Det är också på grund av min ålder så att jag inte ska behöva spela med freshmans. Rylee spelar i JV, så vi kommer tyvärr inte spela tillsammans, men vi kan komma och heja på varandras matcher istället!

När jag skulle gå ut och berätta för laget att jag var säker, så ville Coach att jag skulle låtsas att jag blev cut och packa min väska och se ledsen ut, jag och mina underbara teaterkunskaper -.- Men han följde med mig och småpratade med mig så att jag inte skulle börja skratta, och när jag hade mina saker för att gå, skulle jag släppa allt och springa till mitten skrikandes att jag var säker! Haha, de trodde på den 😛 Fick jublanden och en gruppkram, och alla ”buade” till coach över hur taskigt det var mot dem, för de trodde verkligen att jag blev kickad från laget. Snacka om att jag var glad hela kvällen

Sen senare på kvällen kom Sydney över, vi hängde i mitt rum, kollade på film och hade våra galna diskussioner. Hon lämnade sen efter att vi vaknade sent och hade frukost

Japp guys, ni hörde rätt! Jag ska spela varsity softball, troligen sitta på bänken mycket i början och sen förhoppningsvis spela lite, men träningarna är var jag ser fram emot varje dag, så det är gott och väl för min del. Med ett superlag som detta, det kommer vara underbara månader framöver med träning varje dag efter skolan i två till två och en halv timme. Första matchen är i April! Det är bara 12 dagar kvar nu också till Springbreak och Florida! Supertaggad är nog det ord jag kan sammanfatta det hela med